|
Shared note |
Conrad Falkenberg (Kurre Falkenberg benämnd) hade ett “svårt
rykte“ om sig, att han med näfrättens makt slog under sig och lade
till Börstorp, som var hans hufvudgods, ett stycke jord från hvar och
en af de kringliggande byarne, ehuru det, enligt andra uppgifter, är
troligare att Falkenberg, ehuru barsk och måhända äfven hård, dock
var en i botten rättskaffens man; men som han, i sin egenskap af riks-
kammarråd, höll sträng räfst med åtskilliga bland kronans embets- och
tjenstemän, var han fruktad och jemväl hatad, och så påbördades han
förmodligen mindre vackra handlingar, dem han aldrig begått. Emel-
lertid säges han hafva rönt ett hårdnackadt motstånd i Sjötorps by, då
han äfven der “ville taga sig gods med näfrätt“, och till följd deraf
skulle han hafva varit så hatad af befolkningen i nämnde by, att, då
han stod på sin lit-de-parade, ett par gummor från Sjötorp skulle hafva
gått fram till kistan och nypit honom i näsan, med de orden: “Nu sa’
vi la få vara i fre’ för dej lell, din kannibel!“*) – “Ni skall så fan
heller“, röt den döde och vände på sig i kistan, till gummornas och
hela menighetens stora förskräckelse; och så påstås han, som ofvan
nämndt är, ofta hafva “gått igen“.
En gammal sägen är, att så länge porträttet af friherre Conrad
Falkenberg, en 8 fot hög och 4 fot bred samt af en tung, förgyld
ram omgifven oljemålning, framställande grundläggaren af Börstorp i
hel figur och iklädd en mörk riddaredrägt, befinnes liggande, intet spö-
keri afhöres, men att Falkenberg deremot spökat så snart porträttet
hänges upp på väggen. Hvad som härutaf är sannt eller icke, lemna
vi derhän. Följande tilldragelse är emellertid faktisk. Då nuvarande
egaren till Börstorp ditflyttade, befanns meranämnde porträtt, som då
var temligen bristfälligt, ligga undangömt på en vind, derifrån han lät
nedtaga och restaurera detsamma, hvarefter det upphängdes å väggen i
en salong, der ett fortepiano med tillhörande spelstol jemväl hade sin
plats. Innanför detta rum var friherre L. Leuhusens sängkammare.
Då han år 1850 skulle börja ombyggnaden af Börstorps stora bygg-
ning, lät han föra alla i densamma befintliga saker till en flygelbygg-
nad, i hvilken han och hans familj sedan bodde så länge reparationen
pågick. Alla möbler voro redan bortflyttade, med undantag af säng-
kammarmöbeln samt fortepianot med den der bakom stående, ganska
bastant gjorda spelstolen, hvilken just hade sin plats under det Falken-
bergska porträttet, som äfven var qvarhängande på väggen. Dagen der-
på skulle äfven allt detta flyttas ned i flygeln. Det var sista natten
som Börstorps byggning stod oförändrad i sitt åldriga skick. Midt i
natten väcktes egaren af ett starkt buller: taflan med herr rikskam-
marrådets bistra bild på hade fallit ned och stannat upprätt emot väg-
gen, men i fallet klufvit fortepianostolen midt itu. Och likvisst hängde
detta porträtt då i samma rep, som uppburit det många år före detta
fall och som ännu alltjemt uppbär detsamma.
Enligt hvad Rüdling omtalar, inträffade år 1733 i December må-
nad i Stockholm en händelse, som ansågs vara öfvernaturlig. Saken
*)Westgötadialekt; sa = skall; la = väl; lell = likväl; kannibel =
kanalje. |